Färre än tidigare i arbetsför ålder tror att de uppnår föräldrarnas levnadsstandard som pensionärer

Personer i arbetsför ålder förhåller sig mer pessimistiskt än tidigare till sin levnadsstandard under pensionstiden. Detta framgår av LokalTapiolas enkät Vardagsgranskning, där personer i arbetsför ålder ombads bedöma om de kommer att uppnå föräldrarnas levnadsstandard i pensionsåldern. Enkätresultaten jämfördes med data för tre år sedan. Båda enkäterna genomfördes av bolaget Verian (tidigare Kantar Public).*

Andel av respondenter som bedömde att deras levnadsstandard kommer att vara sämre än föräldrarnas ökade med fem procentenheter. Antal dem som trodde att de skulle uppnå en bättre levnadsstandard än sina föräldrar var två procentenheter lägre än för tre år sedan.

– Att höja sin levnadsstandard har åtminstone inte blivit lättare mellan dessa undersökningar. Detta tog den största inflationschocken sedan 1970-talet hand om. Samtidigt släpar Finlands ekonomiska tillväxt efter förväntningarna och inkomsterna som utvecklats svagt räcker inte för att finansiera de ökade utgifterna. Vår bruttonationalprodukt per capita ligger under finanskrisens toppnivå redan för sjuttonde året, så det så kallade förlorade decenniet med minskad ekonomi verkar bara bli längre. Det är inte konstigt att pessimismen ökar, säger LokalTapiola Kapitalförvaltnings privathushållsekonom Hannu Nummiaro när han kommenterar resultatet.

Nummiaro vill påminna oss om att detta är en personlig fråga. Bland respondenterna finns därför både många som tror att de klarar sig bättre än föräldrarna och många som anser att utsikten ser svagare ut.

– Alla läkarbarn blir till exempel inte lika välbetalda som sina föräldrar, utan en annan utbildning och yrke kan leda till lägre inkomster än för föräldrarna, även om den allmänna levnadsstandarden i samhället skulle förbättras. Å andra sidan kan barn till lågavlönade föräldrar uppnå en bättre levnadsstandard än sina föräldrar, även om den ekonomiska tillväxten skulle vara anemisk.

De som är mest optimistiska om sin framtida ekonomi är de i åldern 55–64 år, där två av fem tror att de kommer att överstiga föräldrarnas levnadsstandard när de går i pension. Majoriteten av personer under 25 år tror också att de kommer att uppnå en motsvarande eller bättre levnadsstandard än sina föräldrar. Mest pessimistiska är 35-44-åringar, av vilka cirka 40 procent misstänker att deras levnadsstandard kommer att bli sämre än föräldrarnas. Så har ännu inte skett – och knappast kommer att ske nu heller, säger Nummiaro. Ekonomen hänvisar till Statistikcentralens uppgifter om hushållens disponibla inkomster.

– Den disponibla inkomsten beskriver hushållens levnadsstandard bättre än bruttonationalprodukten, eftersom den beaktar inte bara inkomsten som fås från produktionen utan även betalda skatter och mottagna inkomstöverföringar. Fram till nu har inkomstkurvan för varje generation varit högre än för tidigare generationer, det vill säga levnadsstandarden har hela tiden förbättrats.

Ekonomiska störningar, såsom lågkonjunkturen på 1990-talet, syns som en nedgång i inkomstkurvan. Traditionellt har dock skillnaderna mellan generationerna snabbt överbryggats.

– Bankkrisen naggade lågkonjunkturgenerationens inkomster som började på en lägre nivå än för tidigare åldersgrupper, men redan i trettioårsåldern var även dessa lågkonjunkturbarn klart före sina föregångare, säger Nummiaro om statistiken.

För de yngsta verkar det som att den ökade levnadsstandarden har stagnerat – eller åtminstone avtagit. Den yngsta generationen i statistiken, dvs. de som är födda 1992–2001, har lika stora disponibla inkomster som de som är födda 1982–1991 hade i samma ålder.

– Data från den yngsta generationen räcker till bara en poäng, vilket visar att levnadsstandarden börjar på samma nivå som för den förlorade generationen dvs. trettioåringarna. Uppgången i levnadsstandarden håller väl knappast på att sluta helt, men de stora höjningarna i levnadsstandarden som upplevts mellan generationerna kommer att bli mindre, bedömer ekonomen.

I LokalTapiolas enkät Vardagsgranskning frågade vi också, vad personer under femtio år tror att deras förmögenhet kommer att bestå av när de är 50 år. Resultaten visar att det har blivit vardag för allt fler att öka förmögenheten, att förbereda sig och samla egna ekonomiska buffertar.

– Jag skulle tro att de senaste årens kriser och spartrycket på att rädda den offentliga ekonomin har väckt många att inse behovet av ekonomisk beredskap. Efterfrågan på Hälsoförsäkringen har ökat betydligt, och sparande är ett annat sätt att förbereda sig på överraskningar i livet, säger Nummiaro.

I enkäten 2024 är nästan alla förmögenhetsposter mer populära än för tre år sedan.

– Förtroendet för olika förmögenhetsposter har stärkts över hela linjen, men ett par poster i enkäten sticker i ögonen. Förtroendet för investeringsbostäder har försvagats, vilket inte är en överraskning efter den upplevda nedgången i bostadspriserna, även om en vändning i både räntor och bostadspriser redan kan vara mycket nära. För det andra har alternativet "äga någonting annat” stigit kraftigt. Till denna kategori hör ganska vanliga förmögenhetsposter såsom skog, olika försäkringsbaserade sparprodukter, kapitalinvesteringar och kryptovalutor. En tolkning kan vara att hushållen söker ännu mer omfattande diversifiering för att skydda sin förmögenhet.

Populariteten för olika tillgångsposter varierar avsevärt beroende på respondentens inkomstnivå. Av de respondenter vars bruttoårsinkomst översteg 85 000 euro uppskattar nästan 70 procent att de kommer att äga fondandelar som 50-åring. Bara lite över 30 procent av respondenterna vars årsinkomster är 20 000–35 000 euro svarade samma.